Hur fungerar det / Starlink

Detta avsnitt är lite mer tekniskt.

Antennen hos abonnenten

En Starlink-antenn.

Varje abonnent har sin egen antenn som måste ha fri sikt upp till satelliterna. Antennen måste således vara placerad utomhus och ha så fri sikt i alla riktningar som möjligt för att kunna ha kontakt med aktuell satellit under hela dess passage av den aktuella cellen.

Hur, träd, berg och öar är således hinder som man behöver undvika för att få en bra kontakt med satelliterna.

De enklare Starlink-antennerna är monterade på ett stöd som möjliggör för antennen att rikta in sig själv, med hjälp av små motorer, i den riktning där den just nu har bäst kontakt med satelliterna. Detta innebär att installationen är väldigt enkel. Ställ ut antennen, slå på den och en stund senare fungerar det utan att man behöver göra några inställningar alls själv.

De lite dyrare Starlink-antennerna är större och lite mer avancerade och kan monteras fixerade plant med den platta sidan rakt uppåt. De har således inga motorer då de inte behöver riktas alls.

Phase shift array

Alla Starlink-antenner använder en teknik som heter phase shift array. Det innebär att antennen rent tekniskt består av väldigt många små antenner som sänder signalen som ska skickas iväg med viss förskjutning. Detta innebär att antennen kan rikta signalen åt vilket håll som helst (inom vissa gränser) och därmed kan antennen hela tiden utan att mekaniskt ändra sin vinkling ändå sända rakt emot aktuell satellit. Rent tekniskt är detta så klart väldigt avancerat men det behöver man som användare inte bry sig om.

Bilden nedan illustrera phase shift array-tekniken som en animation.

De större och lite mer avancerade Starlink-antennerna använder samma teknik. I och med att de är större så kan de utan att vinkla sig emot satelliten ändå sända signalen så att den når satelliten med tillräcklig styrka.

Satelliten

En Starlink-satellit.

Varje Starlink satellit roterar ett helt varv runt jorden på cirka 90 minuter. Det innebär en hastighet om cirka 7,7 kilometer per sekund eller närmare 29 000 km/h.

Satelliten har antenner för att sända och skicka till abonnenterna och antenner för att sända och skicka till markstationerna där datatrafiken skickas ut på internet.

Nyare Starlink satelliter har också lasrar ombord vilket gör att de kan kommunicera mellan varandra med mycket hög hastighet för att därigenom kunna nå en markstation som ligger en bit ifrån aktuell satellit.

Den strömmen som satelliten behöver för att fungera får den via en solcell som vecklas ut då den släppts ifrån raketen som transporterade upp den.

Livslängden på en satellit i LEO är cirka fem år. Därefter har dess hastighet bromsats in så pass mycket att den börjar lämna sin bana och falla ner mot jorden.

I och med att dessa satelliter är såpass små kommer de på grund av dess hastighet och friktionen i atmosfären brinna upp innan de når jordytan.

Markstationerna

En av Starlinks markstationer.

Markstationerna har kraftfulla antenner för att kunna ha kontakt med många satelliter samtidigt och naturligtvis bra fiberförbindelser till internet så att data kan tas emot och skickas utan fördröjning.