Nödsändare

I en nödsituation kan tiden vara en bristvara. Att då mycket snabbt kunna få fram ett nödmeddelande som innehåller information om vem som kallar och ens position är då helt vitalt. För detta finns det två typer av nödsändare.

Vem bör ha en nödsändare?

• EPIRB bör alla båtar ha som färdas över hav där VHF-täckning saknas.
• En PLB kan vara ett budgetalternativ till en EPIRB på båten dock med sämre funktionalitet vid för över hav där VHF-täckning saknas.
• En PLB bör alla som seglar ensamma ha monterad på sin flytväst för att kunna larma om de faller överbord.
• En AIS MOB-Device är bra att ha monterad på flytvästen hos de som är i sittbrunnen i sämre väder och riskerar att falla överbord.

EPIRB

En EPIRB är en nödsändare avsedd för båtar och fartyg. En EPIRB har följande egenskaper;

• Är programmerad med båtens MMSI-nummer.
• Kommunicerar via satellit och erbjuder helt global täckning.
• De som har en inbyggd GPS rapporterar en exakt position.
• Flyter.
• Aktiveras automatiskt då den hamnar i vattnet.
• Har en drifttid på minst 48 timmar.
• Har en lampa som blinkar då den är aktiverad.
• Signalen kan inte tas emot av det egna eller något annat fartyg.

En EPIRB utan inbyggd GPS är inte rekommenderat!

Erfarenheten visar att en båt som har aktiverat sin EPIRB aktiverar ett sjöräddningsärende inom några minuter och oftast anländer, till ens position, en helikopter om man är inom dess räckvidd eller ett fartyg inom någon eller några få timmar - även mitt ute på oceanerna.

Notera att innehav av en EPIRB kräver ett tillstånd av PTS. En EPIRB ska också registreras och därefter registreras om minst vart annat år hos Sjöfartsverket för att sjöräddningen ska fungera effektivt och säkert vid en nödsituation.

En EPIRB är alltid bättre än en PLB förutom på två punkter. Den är inte så liten att man enkelt bär den på sig och den är dyrare.

Utan hänsyn till ekonomi är en EPIRB mycket nära ett måste ombord på en långfärdsbåt.

EPIRBen finns med två olika typer av hållare. En passiv som bara håller kvar EPIRBen på plats. En "aktiv" som "kastar" iväg EPIRBen (och därmed aktiverar den) om den kommer under vattenytan. Den "aktiva" är bra vid extremt snabbt uppkomna nödsituationer men har också nackdelen att EPIRBen kan kastas iväg av misstag om något händer med hållaren.

En EPIRB ska alltid monteras så att den kan nås mycket snabbt men ändå inte sitter i vägen och riskerar att utsättas för slag, stötar eller stora vattenmängder.

PLB

En PLB är på många vis lik en EPIRB men den är tänkt för personligt bruk och inte för "båten". En PLB har följande egenskaper;

• Har ett unikt ID-nummer som måste anges vid registreringen.
• Kommunicerar via satellit och erbjuder helt global täckning.
• Har en inbyggd GPS och rapporterar därför en exakt position.
• Flyter normalt inte.
• Aktiveras normalt manuellt.
• Drifttiden är cirka 24 timmar.
• Har ingen lampa.
• Signalen kan inte tas emot av det egna eller något annat fartyg.

En PLB ska också registreras hos Sjöfartsverket och registreras om vart annat år. EN PLB kan och ska dock inte registreras hos PTS.

Erfarenheten visar att en person som har aktiverat sin PLB aktiverar ett sjöräddningsärende inom några minuter och oftast anländer, till ens position, en helikopter om man är inom dess räckvidd eller ett fartyg inom någon eller några få timmar - även mitt ute på oceanerna.

Det är på väg, ut på marknaden, PLB:er med inbyggd/kombinerad AIS MOB Device i samma enhet.

En PLB är alltid mycket mindre än en EPIRB och är därför möjlig att bära med sig precis hela tiden.

Utan hänsyn till ekonomi är en PLB ett måste för ensamseglare. På en båt med en besättning är en PLB oftast inte bästa lösningen. Där måste den egna båten kunna spåra personen i vattnet för att bärga den. En AIS MOB Device är då att föredra.

En PLB gör ingen nytta om man inte bär den på sig. Den bör därmed monteras på flytvästen och då gärna på så vis att den aktiveras om flytvästen blåser upp sig. Därmed så aktiveras den även om dess bärare är medvetslös. Risken med detta är att den aktiveras i onödan om flytvästen blåses upp av misstag. Då krävs att nödmeddelandet återkallas med alla tillbuds stående medel vilket kan vara komplicerat.

AIS MOB Device

En AIS MOB Device är en personlig AIS Transponder. Då den aktiveras skickar den ut AIS information från den nödställda som tas emot av alla AIS-mottagare inom räckvidd. En AIS MOB Device har följande egenskaper;

• Har ett unikt MMSI-nummer.
• Har en inbyggd GPS och rapporterar därför en exakt position.
• Flyter normalt inte.
• Aktiveras normalt manuellt.
• Drifttiden är cirka 24 itmmar.
• Har ingen lampa.
• Signalen tas emot av det egna och andra fartyg.

En AIS MOB Device kan och ska inte registreras.

På det egna fartyget har man med fördel en utrustning som larmar då information ifrån en av de registrerade AIS MOB Devicerna tas emot. På så vis erhålls ett larm direkt då någon aktiverar sin AIS MOB Device även om ingen har noterat att personen gått överbord. Utrustning för detta finns som en lös enhet att köpa och finns i vissa sjökortsprogram (exempelvis OpenCPN). Det finns också AIS MOB Devicer som skickar ett DSC meddelande till det egna fartyget då den aktiveras som larm.

Räckvidden på en AIS MOB Device är maximalt några sjömil vilket gör att signalen nästan garanterat inte når någon sjöräddningscentral.

Det är på väg, ut på marknaden, PLB:er med inbyggd/kombinerad AIS MOB Device i samma enhet.

Utan hänsyn till ekonomin är en AIS MOB Device rekommenderat att ha på dem som rör sig på däck. Faller de i vattnet är det enkelt att spåra dem och återfinna dem.

En AIS MOB Device gör ingen nytta om man inte bär den på sig. Den bör därmed monteras på flytvästen och då gärna på så vis att den aktiveras om flytvästen blåser upp sig. Därmed så aktiveras den även om dess bärare är medvetslös.